Svensk ordbok 2009, webbversion

falla a´v verb föll fallit, pres. faller fall·er1falla från ngt hon föll av cykelnfalla av (ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. falla af 2få märkbart sämre fysisk kondition med.mor­mor har fallit av mycket de senaste årenfalla avsedan 16403styra (segel­båt) åt lä­sidan sjö.falla avsedan 1833